Destruktivitetens värld

30 september 2021
Destruktivitetens värld

Om jag berättade om mitt liv skulle du få höra om mycket sorg, smärta och kamp om att ta sig tillbaka till livet igen. Om jag berättade om mitt liv hade du även fått höra om mitt hopp om att bli någon, som jag kunnat stå för att vara. 

Många gångerna trodde jag, att jag funnit mig själv men det visade sig vara en fasad över vad jag inte ville vara. Den eviga längtan av att hitta hem, hitta sin frid tog mkt energi och kraft utav mig,kampen/striden med mitt eget inre kaos, gjorde mig kaos. Tillslut hittade jag så min kropp fick ro men hela mitt huvud skrek nej så blev det bättre och jag visste att jag inte heller passade in där heller, men det var bara med" dom"som jag fått vara mig själv, utan att bli ifrågasatt eller dömd. Det fanns en förståelse av personer i min närhet. precis som jag säger har du inte själv varit där kan du aldrig säga att du förstår för det kan du inte… ibland var det en befriande, ibland hade jag panik över vem jag hade blivit. Jag är idag vuxen, utbildad och kan se den röda tråden genom mitt liv, jag kan se mina fel, mina val i livet, jag kan även se och förstå idag orsaken till varför jag var tvungen att göra vissa saker för att orka ta mig vidare. Idag vet jag inte alltid om jag ska ta ett djupare andetag och köra på eller lägga mig ner och gråta. Ni kan kalla det för en flykt eller för en orsak, i läroboken lärde jag mig att det kallades för en flykt, det var det också men även en orsak för mig till att orka ta mig vidare i livet.. 

Jag har alltid varit duktig på att finnas till för andra, på att hjälpa andra,jag brukar få höra att jag är ödmjuk och för snäll. jag frågar mig själv, varför jag aldrig klarat av att hjälpa mig själv? 

Jag har flera gånger varit på botten inte alltid på grund utav andra men anledningarna dit har alltid varit av olika trauman. Jag har alltid stått upp för andra, sagt vad jag tycker, ofta ganska ogenomtänkt så personer kan ha tagit det jag sagt fel. Men jag säger inget för att vara elakt för att ha en baktanke med det, eller för att jag vill börja tjafsa. 

Jag tappade min verklighetsbild redan som ung men trots det så har jag iallafall lyckats att hålla mina drömmar uppe. Jag har själv fått inse att samhället inte finns för oss när vi behöver det. Om de vill kan de även ställa till det rätt ordentligt för en. 

Jag har även själv varit med om att se att den fria sjukvården som sverige påstår sig ha inte finns till för dom som behöver den. Då är den tyvärr ingenting värd längre. De enda jag inte haft problem med är försäkringskassan som faktiskt är de enda statligt anställda som lyssnat på mig, läst mina journaler och hjälpt mig. Jag ser idag tillbaka på mitt liv och kan fortfarande känna smärtan jag kände utav all kamp jag hade med vården och kommunen. men när jag idag tittar upp och ser det där stora leendet på min son och hör min dotters alldeles egna skratt som bara hon har när hon är glad eller lycklig, då vet jag. 

Nu är vi påväg. 

 

 

Kommentera

Senaste inläggen

Växer upp och skiner

Vi har även hunnit ha två små valpar här som upp till tvp dagar var …

Växer upp och skiner
12 nov 2021

Min lilla vän

Jag tappar lätt fokus, speciellt när jag blir stressad. Jag glömmer så lätt bort vem …

Min lilla vän
6 okt 2021

Hela mitt liv

Människor säger att andra flyr av rädsla och ja många gånger så är det så …

Hela mitt liv
30 sep 2021

Tro, hopp, kärlek

Jag gör det jag tror på och det jag behöver och vill ha. jag kämpar …

Tro, hopp, kärlek
10 sep 2021

Har man ett val

Ovissheten är den värsta känslan jag vet. Nu är jag inskriven här, fått mitt sip …

Har man ett val
19 aug 2021
Fler inlägg