Det är det jag behöver

31 januari 2021
Det är det jag behöver

Jag måste börja dansa med Sia igen, jag måste låta henne hitta min egna kontroll igen. Jag måste göra det genom musiken, genom vår dans, hennes kontroll. När jag ser den så ger hon mig en känsla av helhet av behag, hon följer minsta steg utav mina rörelser. Hennes passion är magisk att känna.

Jag har sedan våren 2016 sagt till vården att jag inte klarade av min ångest och oro. Att min ADHD gav mig förmycket symtom. Att jag inte kunde sova på nätterna, att jag behövde hjälp för jag höll på att tappa kontroll på min nervsmärta och det var för jobbigt för mig. Jag frågade om jag kanske kunde få KBT-terapi. Vården skrev ut starkare benzo åt mig då och erbjöd mig en sjukskrivningstid eftersom sköterskan förstod att det var jobbigt för mig. Jag förklarade att bli sjukskriven skulle inte vara bättre för mig för då skulle jag klättra på väggarna och bara tänka och känna smärtan ännu mera om jag inte fick göra det jag gjorde varje dag. 

2017 bytte jag till ett annat jobb för att inte vara borta lika många timmar från min familj, jag insåg någon gång under det året att jag inte längre ville vara kvar i landet med min familj för jag tyckte samhället, staten, sjukvården osv svek oss vanliga människor och planerade att lämna landet så fort allt kring mig var klart. (olyckan 2001, med min smärta, försäkringsbolag osv.) jag hade berättat och förberett min advokat om det och det fanns ingenting som hindrade mig från att få uppfylla mina drömmar... 

Jag vet inte varför men jag valde portugal på kartan och sa dit ska jag ta min familj till en dag, våra hästar hade pass och det kunde även våra katter få så det fanns jag behövde lämna hemma. Jag tog ut semester under jul och nyår och sa till magnus nu ska vi åka till portugal och se på olika platser och se vart vi vill bo. Vi överaskade barnen och gjorde en utlandlandsresa som den 28december slutade med att jag låg inlagd på privat portugisisk sjukhus för epilepsi anfall. Jag minns allt tills jag sakta tappade medvetandet i taxin på väg från stan med Beatrice gråtandes brevid som sa snälla mamma håll dig vaken. 

Epilepsin hade förvärrats men den har förvärrats av min okontrollerande nervsmärta, Epilepsi anfallen som jag blev sjukskriven för är och var ett symtom på min kroniska nervsmärta tror jag. När jag fortfarande enbart mötte läkare som inte ville lyssna, skrev ut starkare och starkare mediciner eller skyllde min ångest på psykisk ohälsa så sa jag nu säljer vi huset och köper ett där vi ville bo och det var där vi stod och huset blev sålt på förhandsvisning och vi gillade algarve, fastnade för albuferia så någonstans runt omkring där. Eftersom jag visste att min kropp börjat ge upp för smärtan förstod att det var därför symtomet med epilepsin kom så skyndade vi på hela flytten.   

5/3 2018 eftermiddagen innan bilen skulle säljas för flytten till portugal hände det som inte fick hända, den mest onödiga olyckan jag varit med om. Den som förändrade hela mig, gjorde att jag fick planera om allt. Ändra focus, drömma om på nytt.. Bilolyckan. En ung kille kör in i oss bakifrån och jag skadar min nacke och får wiplesh, jag kan inte längre vara aktiv. Jag kan inte längre längre vara jag! 

Första tiden gav jag bara upp, huset var sålt, alla saker skulle till portugal, hästarnas transporter var bokade. Hunden jag hade betalat handpenning för som skulle vakta min gård, vad skulle jag ha den till nu, jag kunde ju knappt stå eller röra mig och anfallen bara ökade. Det jag visste var att jag inte ville svika barnen och de förväntade att en hundvalp skulle komms om någon vecks, så jag fick göra det bästa av situationen helt enkelt. 

Sia döpte vi vår border collie till. Jag hade aldrig förr gillat rasen och visste egentligen inte särskilt mycket om den men jag var i dåligt skick fysisk och psykiskt under denna tid, vi tillbringade all vår tid tillsammans och jag studerade henne i minsta detalj antagligen som hon gjorde med mig. Jag har alltid älskat att träna djur så jag började att lära henne alla grunder, hon trotsade, tyckte om att tänja på mina gränser men när vi fann varandra gjorde hon allt för mig! Idag har jag två border collie och jag tycker det är den lättaste rasen att ha. Finns ingen bättre ras att jobba med. Ja grunderna har jag lagt mycket energi och kraft på men när dom sitter då faller det andra på plats. Allt handlar om vilken relation du har till djuret! 

 

Kommentera

Senaste inläggen

Tro, hopp, kärlek

Jag gör det jag tror på och det jag behöver och vill ha. jag kämpar …

Tro, hopp, kärlek
10 sep 2021

Har man ett val

Ovissheten är den värsta känslan jag vet. Nu är jag inskriven här, fått mitt sip …

Har man ett val
19 aug 2021

val

Jag känner att jag har två val att ta, det ena är att lyssna på …

val
13 aug 2021

Dömd av ens sjukdom

Jag tycker att  det är sorgligt och beklagligt hur man blir behandlad  som "vanlig" svensk …

Dömd av ens sjukdom
3 aug 2021

Även du kan se vad hunden känner

Sia var målmedveten under hela resan, det var som att hon tänkte, nu har du …

Även du kan se vad hunden känner
30 jul 2021
Fler inlägg