Hoppet är det sista vi har

14 februari 2021
Hoppet är det sista vi har

Som liten fick jag höra att jag skulle lära mig att rätta mig efter andra, följa ledet. 

Jag skulle lära mig att ta hand om mig och mina och inte lägga ner energi på det jag inte kunde påverka. 

Jag skulle lära mig att vara "normal" inte sticka ut och drömma för mycket, jag skulle lära mig att lägga min energi på det som var viktigt!

Hela mitt liv har jag genom musiken, träning med mina djur och genom att gå in i mig själv och vridit och vänt på allt, hur, varför, om, om inte, vem är jag, vad vill jag? Osv... 

Ibland har jag behövt hjälp för att förstå sig på mig, ibland så har det varit det värsta jag gjort, ibland har det även varit en bevfrielse! Mina drömmar har hjälpt mig vidare! 

Jag vet idag vem jag är, jag vet att det inte är mig, det är fel på, även om jag aldrig kommer passa in i någons mall. Jag är helt enkelt inte normal, jag kommer aldrig bli det. Men det har jag  accepterat. jag har så mycket värme och kärlek att ge, de jag ger mig själv till får hela mig, de som förtjänar min kärlek får kanske för mycket av den. Mina känslor är lite starkare än andras, men det anser jag är en styrka de gånger jag har kontroll! Det är de som inte vågar känna det eller kan ta det, jag berättar som det är, vart problemet ligger. Vi ska inte behöva tycka likadant. Jag vet att jag inte alltid är den lättaste att ha att göra med eftersom , jag är så ärlig och rak, är det hod mig problemet är? Eller är det hos de som inte klarar av att höra sanningen? 

Det bästa jag vet är att hjälpa andra människor och jag vet att jag är duktig på det men jag vet också att jag en gång var helt handlingsförlamad till att hjälpa mig själv. Jag började tillslut att hata den finaste egenskapen inom mig, min ödmjukhet. Den tiden i mitt liv var svår och gjorde väldigt ont i mig. Det var nog det svåraste att acceptera, jag började hata den delen jag egentligen alltid hade älskat. Jag tappade mig själv! 

Idag vet jag att hur lite energi jag än har, hur mycket smärta jag än har så länge jag ser till att min själ mår bra så har jag kvar lite av min styrka. Det värsta var när jag såg allt falla runt omkring mig och jag inte ens kunde rädda mig själv. Då kom paniken. 

Håll hoppet uppe, försvinnet hoppet finns ingenting kvar! 

 

Kommentera

Senaste inläggen

Nu är jag här

Ibland när jag och hundarna tränar, speciellt när jag tränar hundarna tillsammans brukar jag stanna …

Nu är jag här
12 jun 2021

Dansa när jag dör

Om om om och om igen snurrar det Jag har lovat att alltid finnas här.  …

Dansa när jag dör
21 maj 2021

Väntan gav resultat

Lisa och jag har nu börjat kunna träna in moment för att hon ska hjälpa …

Väntan gav resultat
16 maj 2021

Lisa min vän

När jag tränat, tränar med Lisa brukar jag tänka om du visste min historia lilla …

Lisa min vän
24 apr 2021

Pappa

 Jag har nog alltid varit pappas flicka. Även hans bröder, hans närmaste vänner minns jag …

Pappa
13 apr 2021
Fler inlägg