Jag blev den jag behövde

29 januari 2021
Jag blev den jag behövde

 

Den perfekta tjejen har jag aldrig varit, kommer aldrig bli, aldrig velat vara. Jag har alltid följt mina drömmar, tagit mig över mina hinder och försökt leva ett liv som man någonstans förväntas att leva, samtidigt som jag försökt att släcka alla bränder. Jag har aldrig följt strömmen, aldrig velat bli tvungen till saker, är man för stark utåt idag är det till ens fördel eller nackdel? 

Min erfarenhet och känsla är att personer har svårt för starkare personligheter, de flesta har svårt att ta emot eller erkänna sina fel och jag kan förstå att det kan vara jobbigare att höra sina fel och brister än sina bra egenskaper och talanger, jag kan se varför vissa hellre skyller på andra än tar tag i sina egna problem men jag kan fortfarande inte förstå varför.. Hade det inte varit för att min hjärna alltid går på högvarv och alltid söker en ständig förklaring till allting, ofta behöver analysera allt innan den bestämt sig och för att alla förstärkta känslor så hade jag älskat allt med min ADHD. Jag har ett starkt yttre men jag är så känslig och vill aldrig göra något fel (de gånger när det blir fel är det ofta för att jag inte haft kontroll över mina impulser) Jag tror att mitt yttre och min styrka gör att jag ofta blir missuppfattat men de som lyssnar på mig och beter sig ödmjukt får samma bemötande tillbaka och även ibland även få lära känna en del utav mig iallafall. 

Jag har alltid varit stolt över att jag stått på egna ben och klarat mig själv men idag vet jag inte om min styrka är till min fördel. 

Det sägs att man inte prövas för mer än man orkar… 


 

När jag var liten och var ledsen drömde jag mig alltid bort. Jag minns hur jag drömde hur högt upp jag var, hur långt bort jag kunde nå, hur jag kunde hoppa på molnen. Att jag kunde flyga, försvinna bort dit jag ville.. Jag hittade redan då även mitt lugn med djur, de dömde mig inte och jag fick vara jag. Skapa någonting tillsammans för de förstår hur viktigt det är med lojalite, ärlighet och trygghet. Klart de testar precis som jag alltid gjort men det är just det som är charmen, jag kände att de var lik mig själv och att vi förstod oss på varandra.

 

Jag vet hur det känns när ens dagar känns tunga och hur det är att tyngas av allt det man bär. Men det spelar ingen roll hur fort man springer, hur mycket man tar så kommer man inte komma någonstans så länge man inte vill se problemet och gör någonting åt det. 

 

Jag hittade mig själv i en mörk, djup värld där jag inte önskar någon annan att vara. Jag har sett en sida av världen där man falskt kan få bli någon men där du lika snabbt kan tappa fästet och tappa dig själv och kommer tappa många omkring dig. Jag gjorde bara det jag var tvungen för att skydda mig själv från mina känslor, för att kunna ta mig vidare…

Jag har och kommer aldrig beskylla mina föräldrar men för mig hade det nog varit lättare om jag fått diagnosen som liten, en förklaring till varför jag var som jag var med alla dessa känslor jag inte hade verktyg till att hantera... 

Kommentera

Senaste inläggen

Tro, hopp, kärlek

Jag gör det jag tror på och det jag behöver och vill ha. jag kämpar …

Tro, hopp, kärlek
10 sep 2021

Har man ett val

Ovissheten är den värsta känslan jag vet. Nu är jag inskriven här, fått mitt sip …

Har man ett val
19 aug 2021

val

Jag känner att jag har två val att ta, det ena är att lyssna på …

val
13 aug 2021

Dömd av ens sjukdom

Jag tycker att  det är sorgligt och beklagligt hur man blir behandlad  som "vanlig" svensk …

Dömd av ens sjukdom
3 aug 2021

Även du kan se vad hunden känner

Sia var målmedveten under hela resan, det var som att hon tänkte, nu har du …

Även du kan se vad hunden känner
30 jul 2021
Fler inlägg